"Language frames desire"
Det är en av noteringarna i kanten av mitt block. Jag hade inte behövt skriva ner det. Jag tänker på det varje dag.
Hur ett språk har vissa ord och ett annat språk har en helt annan vokabulär. Och så det klassiska exemplet på hur eskimåerna har hundra ord för snö, eller om det är fyrtio. Eller hur engelskan sätter stor bokstav framför nationaliteter. Man är Amerikan eller Svensk och kanske Buddhist.
Jag tror att de flesta som talar ett andra språk känner hur identitetsbytet smyger sig på då och då. Själv blir jag aningens mer högljudd och skämtsam på engelska, speciellt i USA, och lite mer drastisk i gester och tonfall på spanska (de få ord och fraser jag kan alltså). Svenska är mitt default-varande.
Och vissa ord - hur översätter man venue, quirky, neat eller det smärtsamma saudade?
Language frames desire. Språket ramar in vår längtan. Det vi inte har ord för kan knappast existera.
Att vara i en relation på ett annat språk är att aldrig kunna vara hundra procent sig själv. Att alltid sakna ett uns i översättningen. Jag har väldigt svårt att förstå människor som blir kära i någon de inte har ett enda gemensamt språk med, vilket ju faktiskt händer, men det måste ju vara upp till var och en.
Vad jag vet, är att bara genom att sätta ord på min frustration, bara genom att yttra de där orden, har Anna Joy hjälpt mig att förstå vad det är som frustrerar mig.
Prototyp till slutprojekt, Experimental writing
Posts
Åh vad jag gillar det här inlägget Emmy! Du är bäst!!! /Natalia
ReplyDeletewiiiii, tack gullet!
ReplyDeleteEmmy, jag måste fälla en tår , jag blir så rörd !
ReplyDeletepuss o kram
Jag trodde också det, att det liksom alltid skulle fattas något i en relation om man inte fick prata ett och samma språk. Att kommunicera med sin älskade på ett språk som man inte behärskar till hundra miljoner procent aldrig kan bli lika djupt eller sant som om man kan prata sitt modersmål tillsammans. Men jag tycker inte längre att det är så. Brassen har överbevisat mig. Det behövs liksom inte ett språk för det finns tusen andra sätt att kommunicera på. Det är tonfall, gester, låtsasord, blickar, beröring... Och först och främst Energi. Vi är på samma våglängd och då behövs inte ett gemensamt modersmål. Kärleken hittar andra sätt att förstå sig själv på.
ReplyDeletejag tror att vi har ungefär samma utgångpunkt - ni har ju alltid haft minst ett gemensamt språk (förutom kärleken då!). jag tänkte mest på de tjejer vi träffade under centralamerika-resan som fallit för någon nicaraguan och stannat, även om de varken kunnat spanska eller killen engelska.
ReplyDeleteoch även om jag är väldigt flytande på engelska, så är det liksom något som jag inte kan få till ibland. inte avgörande för ett förhållande, men frustrerande.
Kom på en sak till :o) därför ska man bara prata sitt eget modersmål med sina barn.
ReplyDeletepuss o kram
vad ni kvinnor ar kloka och skriver fint om ord och karlek och sant som kan vara svart men som ar livet, det allt handlar om.
ReplyDeletetack för alla kommentarer (och mail!). jag är glad att något som är så viktigt och intressant för mig engagerar er också. fundera vidare och dela era tankar med mig.
ReplyDelete