Wellington

Ja, här sitter jag i en soffa och fryser (treglasfönster är ett skämt i ett land där var och varannat fönster inte ens går att stänga). Igår kväll landade vi i Wellington, hem för de kommande månaderna. Jag har ännu inte sett så mycket av staden att jag kan uttala mig alls. Eller jo: det känns som en förkrympt småstad, fast på ett bra sätt.












Men idag har vi kollat på fem hus att bo i.

Och visst har jag sett stökiga hus förut, men det här tog stökighet till en helt annan nivå. Alla utom det sista. Där var det OCD-rent och hon som visade oss runt bad om ursäkt för att tandkrämstuben låg på handfatet. Annars var det underbart hus, med eldstad och trädgård och studio/kontor och hela köret. Men det faller nog ändå ironiskt nog på renligheten plus att man lagar alla middagar tillsammans. Mysigt, fast lite pressat liksom.

Annars är det idel lyckliga återseenden för Sam, och lite kulturkrockigt men ändå mysigt och kul för mig. Imorgon går jakten på boende vidare...