Man skapar sig sin hösttillvaro. Köper te på lösvikt och ljung. Snor in sig i sjalar.
Jag går i Vasaparken och inser att det finns något djupt sympatiskt och mänskligt med hösten. Någon cyklar utan stödhjul för första gången. Det hånglas i gräset, men opretentiöst, inte sådär sommarvilt. Ingen tittar på fel shortslår.
Och så ljuset.
Lämna-Sverige-nostalgi?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
Tack kära du! Haha, jag kommer kanske inte orka hålla på i denna takten så länge till men jag blev lite extra pepp ;-)
ReplyDeleteVILKEN TJUSIG BLOGG DU HAR!
ReplyDeletetack! vilken gottig blogg du har...
ReplyDeleteoch tack knivlisa för celebert besök.