Kycklingbussar

I mitt förra inlägg om Honduras hade jag med en bild på en chicken bus. Kanske är det läge att förklara vad i hela fridens namn det är?

Chicken-bussarna är ommålade skolbussar från USA, i alla möjliga fräsiga färger och mönster tuffar de nedför gatorna.














Chicken bus i Panama City
På grund av bussarnas bakgrund sitter ofta en liten skylt med ordningsregler såsom "Do not use obscene language" kvar längst fram. Nu används de som vanliga bussar som går mellan olika städer och ibland inne i städer. De är helt klart de billigaste bussarna och är därför även de trängsta.

På ena sidan finns det plats för två små spinkiga barn, på andra sidan tre. Även om detta är konstruerat med tanke på små barn, måste man även nu knö ihop sig lika många som dem på sätena. Ungefär som om en till person skulle tränga sig in på en "tvåa" på tunnelbanan.

Så sitter man till nästa stad.

Om någon står upp och har en tung väska, erbjuder man sig att ta den i sitt knä om man sitter. Gäller naturligtvis även främlingar.

I Panama (och kanske även på andra platser) betalar man 50 dollar för sitt körkort, ingen uppkörning nödvändig. Det leder till att man ibland finner sig åka med någon som inte kan vara en dag över sexton.















En av de yngsta chaufförerna.

Och namnet då?

Det kommer naturligtvis ifrån den exotiska möjligheten att grannen har en kyckling (katt, hund, vessla, får, you name it) i sitt knä.

Det bästa av allt, förutom att man skumpar långsamt genom landskapet, är den öronbedövande musiken de flesta chaufförer väljer att sätta på.




Lucky Dube - Is this the way. Belize.