Att bo med sju andra

Det finns alltid någon hemma. På gott och ont. Rätt vad det är när man byter om står någon utanför fönstret och plockar citroner.

Badrummet går inte att låsa. Man får knacka och hojta och hoppas på det bästa.

Mellan klockan sex och nio luktar det mat i hela huset, på ett mysigt sätt.

Ibland gör ens rumskompisar hemgjord choklad med "salty caramel"-fyllning, ibland äter de upp alla ens tomater. Det får man finna sig i.

Man kan inte spela ukulele efter klockan elva.

Man har sju kompisar direkt, plus alla deras kompisar, utan att ens anstränga sig.

Man har en låda med frukt och snabbnudlar i sitt rum. Man åker inte och handlar utan att fråga om någon ska med, eller vill ha något handlat.













Man blir frågad om man vill följa med på fest, och då måste man åla ur sina mjukisbrallor och piffa till sig på tre minuter max.

Det är alltid någon som vill kolla på film, eller ha en kopp te, eller ett glas vin.

Diskmaskinen går minst en gång om dagen. Det står halvvissen basilika i fönstret. Det finns ett städschema, men ingen följer det.

Om någon nu undrade.