Without direction

Jag har alltid haft ett väldigt bra lokalsinne. Jag fick det av min mamma, som tappade sitt dagen hon födde mig. Det har aldrig varit några svårigheter för mig att hitta i en ny stad, eller klura ut vilken väg som går vart. Och så har jag alltid nord i ryggen. Det här lite svårförklarat, men jag vet liksom alltid var nord är och när jag står vänd med syd i ryggen känns det inte som mitt naturliga tillstånd.

Hur som helst.

Här på andra sidan jorden är nord varmt och syd kallt. Upp är ner och ner är upp och solen går motsols och vattnet andra hållet i virvlar. Och så har man långa konversationer med främlingar och äter säkert toast, men absolut inte sandwich till frukost. Vad nu skilladen är.

Och jag har tappat mitt sense of direction. Jag fattar inte vad som är nord och varför man inte kan äta dubbelmacka till frukost och hur man egentligen ska läsa det här landet.

Fast ibland är det rätt befriande att gå vilse, att börja om på noll.

Idag har vi sett lejon och wallabies, men inga kiwis, de är nämligen väldigt väldigt ovanliga i kiwiland.